...kom min bil hem, med Johan som chaufför... 

Dagen har varit, orkeslös... Är så fruktansvärt trött hela tiden, antagligen för att Vilja sover dåligt, hon har nu varit dålig i en vecka, och jag är ju den som vaknar av hennes gnällanden...

Jag har också jobbat extra, då Krister ramlade ner i smörj gropen.

Nova använder min kissblåsa som studsmatta, de gångerna jag råkar somna till, å då är det bara att pallra sig i väg ner för trappan till toaletten, som dessutom inte går att spola, på annat sätt en med en hink som måste fyllas på med vatten...

En fuktskada i huset har ställt till det, med behov, renlighet, humör och sömn det också...

Men oj, vad jag är tacksam över de jag känner för.

Har hunnit med att plocka lite, och tvätta iaf.. 

Byggt med lego med sessan och tittat på hennes favorit Kitty.

I morgon, eller närmare bestämt tio timmar och fyrtiofem minuter, är det dags för nytt UL, se om Nova vuxit som hon ska i magen, och kanske få extra bekräftat att det verkligen är en hon där inne... Jag som plockat undan allt pojkigt...

Hampus har inte varit med på nått UL än, (inte daniel heller för den delen) och ville med i morgon, men står nu i valet och kvalet för han vill egentligen inte missa idrotten... Men det lär väl bli fler gånger förhoppningsvis...

Hoppas att mamma har tid att hinna med en sväng i morgon, då det är lite svårt att åka själv med lillsessan...

Nää, nu tablett tagning, tandborstning å sängen...

 harling.webblogg.se

www.harling.panatet.se

Men nu blir det väl ännahär vi ska försöka hålla till...

... att få detta till en vana igen, känner jag...

är ofta jag går tillbaka och läser i den "gamla bloggen" inte för att bli påmind, för påmind blir jag alltid, inte för att känna sorgen, för det gör ändå, utan mer för att se att det inte bara är en mardröm, den läskigaste drömmen som finns där man mister sitt barn, och aldrig får se henne, växa upp, inte höra henne prata, och inte heller få vara med om det tre års trots som vi snart skulle få gå igenom...

Visst är det konstigt hur man kan vara besviken över att missa en sån sak...

Tindras bortgång, ser jag nu mer som en tillgång.. Hon har utan att ens fått dra ett enda andetag i världen, i livet, fått mig att tänka och se annorlunda...

Att fått mig att prioritera och förstå...

Att hon kunnat påverka utan finnas med, värmer mig så mycket, samtidigt som det får tårarna att rinna...

Jag ser på Hampus, min underbara stora prins, som fått gått igenom nått som jag kanske hade kunnat gjort på annat sätt.

han har efter Tindra tillgång även han förändrats, kanske  är det bara som så att faktiskt har blivit äldre, snart tio år gammal, och införstådd i saker, som man ibland undrar hur det har gått till...

Jag ser på Vilja, nu ett och ett halvt år gammal, och min älskade lilla sessa, i hennes ser jag allt det som jag inte får uppleva med Tindra.

Att se henne lysa upp och stolt visa storasyster Tindras minnesskåp, får mig att inse att hon finna med oss och kommer finnas med oss...

Jag känner liten Nova i magen, som gör rörelserna mer lika i magen, de rörelserna Tindra gjorde än de som Vilja gjorde.. Och det skrämmer, och det värmer...

Att allt kan vara så kluvet, jag är glad över att Hampus har blivit den han påverkad av Tindra, men också ledsen över att han faktiskt har varit tvungen att gå igenom det.

Jag är glad över hur Vilja så mycket får mig att känna och minnas Tindra i henne, samtidigt som jag är ledsen över hur mycket jag kan se vad jag inte får uppleva.

Jag är glad över hur Novas rörelser, påminner om Tindras att få minnas henne ännu starkar, samtidigt som jag är ledsen, då oron blir mer påtaglig då det är så likt...

*Fyra älskade fina barn- mitt liv, mina känslor* 

Jo, hon är en tjej enligt sig själv iallafall, men har även fått höra sig vara en tant, när mammor oftast äldre än hon själv säger: Ge den till tanten där, eller håll upp dörren åt tanten...

Hmm, ja med sina 25år ser hon sig själv som en tjej å inte en tant, tant skulle hon nog själv specificera vide gammel-gammel farmor Svea, Hon är en tant, det säger hon själv iaf till  sina barn.

Hon bor på landet, så där himla mycket på landet, så hon behöver inte bry sig särskilt mycket om vad hon har på sig när hon kliver utanför dörren. Huset är på utsidan rött,men där inuti pågår ständigt ommöbleringar och ommålningar och dyl... Å egentligen händer inte allt detta för att hon inte blir nöjd, det är bara en av hennes knepiga intressen...

I huset bor också två vovvar Svea en rottis tik på fem år och Quinton en blandras hane på sju år.

Där finns också en sambo, väldigt olk henne själv,hon som aldrig skulle tänka tanken att äta kötbullar på en lördag, bor med någon som inte alls är inne på samma spår...

Mest av allt finns det viktigaste av allt där i hennes närhet.. Hennes barn, hennes fyra barn som finns på olika sätt hos henne...

Hon är mamma till en prins på snart tio år Hampus, en ängel Tindra på två år som kom och gick alldels för tidigt, En prinsessa på ett år Vilja, och en liten stjärna som växer i magen...

Fyra älskade fina barn, som är hennes liv,kärlek,tårar, längtan, önskan, hopp ja hennes allt....