.., när jag ser tillbaka, så var det inte som så att min pappa var särskilt snabb med att trösta, inte heller kan jag niminnas att han var vaken på gnälliga nätter. Jag kan inte heller se min morfar, eller farfar i de rollerna.. Och inte heller Daniel. Men hur som helst är de allihopa de bästa papporna för sina barn.. MEN Jag tror, att hade barn vuxit upp med endast en sådan pappa, utan någon mamma eller annan kvinnlig förebild . så finns det risker, utan närhet och trygghet, att kunna lita på att någon finns där , måste ju påverka hur barnet blir och känner sig. Att ett spel eller en bil går före eller att inte få utvecklas utan upplevelser måste väl grunden individen tidigt. Nu kanske det är som så att det bara är i min närhet dessa fadersgestalterna finns, kanske är det som så att jag därför har blivit negativ påverkad.. Jag vet också att det finns mammor som är mer skitmammor än vad dessa skulle vara skitpappor, för det är inte ens så jag ser dom, utan jag tror att det helt enkelt är så det är modersinstinkten finns hos mödrarna av en anledning. Det är ju hos få däggdjur som det av naturen delas lika.. Kanske har jag lika fel som den där "kärring jäveln" Blir väldigt glad över att läsa Annas erfarenhet i både sin egen och sin dotters uppväxt, förhoppnings vis är det den bilden som är den vanliga, och då kan jag till vissdel första vissa utav dessa starka reaktionerna.. Nu vankas det blöjbyte här iaf..Älskar barnen-oerhört