.., när jag ser tillbaka, så var det inte som så att min pappa var särskilt snabb med att trösta, inte heller kan jag niminnas att han var vaken på gnälliga nätter. Jag kan inte heller se min morfar, eller farfar i de rollerna.. Och inte heller Daniel. Men hur som helst är de allihopa de bästa papporna för sina barn.. MEN Jag tror, att hade barn vuxit upp med endast en sådan pappa, utan någon mamma eller annan kvinnlig förebild . så finns det risker, utan närhet och trygghet, att kunna lita på att någon finns där , måste ju påverka hur barnet blir och känner sig. Att ett spel eller en bil går före eller att inte få utvecklas utan upplevelser måste väl grunden individen tidigt. Nu kanske det är som så att det bara är i min närhet dessa fadersgestalterna finns, kanske är det som så att jag därför har blivit negativ påverkad.. Jag vet också att det finns mammor som är mer skitmammor än vad dessa skulle vara skitpappor, för det är inte ens så jag ser dom, utan jag tror att det helt enkelt är så det är modersinstinkten finns hos mödrarna av en anledning. Det är ju hos få däggdjur som det av naturen delas lika.. Kanske har jag lika fel som den där "kärring jäveln" Blir väldigt glad över att läsa Annas erfarenhet i både sin egen och sin dotters uppväxt, förhoppnings vis är det den bilden som är den vanliga, och då kan jag till vissdel första vissa utav dessa starka reaktionerna.. Nu vankas det blöjbyte här iaf..Älskar barnen-oerhört

...är dags skriva av mig lite grann...

Efter att ha delat den här länken:

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab

På facebook, och fått en hel del reaktioner, 

Så står jag nu frågandes till om det kanske bara är som så att det som jag ser som det vanliga egentligen är det ovanliga...

Efter att ha läst artikeln så kände jag att jag kan hålla med om vissa saker,

Visste måste ett barn kunna bli negativt påverkat om det skulle växa upp ensam med en person som inte vaknade om barnet i fråga spytt ner sig mitt i natten, eller om barnet vaknat upp ledsen ur en dröm och föräldern "bara skall spela färdigt" eller om det ramlar i trappan och ingen kommer för att reaktioner ute blir, eller om de växer upp med föräldrar som aldrig tar initiativ för barnens skull..

På samma sätt som jag tror att mina barn inte heller skulle må bra av att växa upp med bara mitt daltande heller, eller att de får möjlighet att göra allt de vill, eller att jag är överbeskyddande. 

Och i mina ögon, i mitt liv är det som så att mamman är den som....

Nu fick jag en gråtande Vilja att ta hand om, så det blir over and out för ett tag...

Älskade ungar!!!