...flickor nattar, just nu... Hur länge är ingen som vet, så jag provar att skriva några rader här...

I Fredags var mormors begravning, fortfarande lika svårt att fatta att hon faktiskt inte finns här hos oss mera..

Begravningen var jätte fin, å jag som innan sa att klarar jag av min dotters begravning så klarar jag av det här, men tjii fick jag, tårarna sprutade och luften tog slut, verkligheten kom väl helt enkelt ikapp där inne...

Barnen var med, och det kändes jättebra.. vet att mormor visste hur svårt jag har att lämna bort dom så för henne fanns det nog inte nått annat i tankarna heller när hon tänkte på sin begravning..

Fika efteråt, med de närmaste, å vi är ju många så det kändes både skönt att vara så där många igen, vet hur mormor pratade om det, hur vi alltid vara allihop förut..

Kan lätt konstatera att det finns nog ingen som hade ett ont öga till älskade mormor, å det visst hon också...

Tyvärr är det omständigheter som detta som får en att tänka till och fundera extra, hur fort någon kan försvinna, vilka man väljer föra andra, vilka val man gör...

På torsdag bär det iväg några dagar till kusten iag, morfar hjälper till med vovvarna.. Känns egentligen fel att be honom om hjälp samtidigt som jag vet att han gärna vill hjäpa till..

Blir i stortsett hela familjen som far iväg, vilket känns bra det också, känns som man ska ta vara på de närmaste lite extra...

Daniel kommer på fredagen, säkerligen drar han med sig regnet då, å skulle inte heller förvåna mig om han drar på sig en förkylning också, han brukar nämligen ha en tendens att göra det när det är dags för semester...

Prinsen, Ängeln, Prinsessan, Stjärnan- Mitt liv!!